Så en dag hörde min gode vän och nemesis Jonas av sig. Han behövde en skateboard, för det behöver man i hans ålder om man bor i det geografiska område som eventuellt kallas Stockholm. Hade jag någonsin ritat på något annat än en dator? Jo, det hade jag. Skulle jag kunna tänka mig att rita på en bräda som inte är en Wacom? Jo, det skulle jag. Är jag bra på det? Nä.

Nu är Jonas en av kanske 3-4 stycken (inklusive Joakim och jag) som verkligen har förstått Analfabetens hage, så något åt den nakne bönan-hållet skulle alltså passa bra. Gärna i form av en kanin, hoppades Jonas. Förslagsvis i skepnad av en zombie, tyckte jag. Gärna med kanintänder, önskade Jonas. Så jag googlade hur kanintänder ser ut och ångrade mig djupt.

Efter lite kreativt bollande som till stor del handlade om att öka kaninfaktorn och minska drakfaktorn så hade vi snart arbetat fram en zombiekanin som helst (men inte uppenbart) käkar kravmärkta hjärnor. Kanske framstår den mer som lite förvirrad i allmänhet än en ruttnande zombie. Men vad är skillnaden?